Äh va f-n, det är nåt skumt här! :-? 

Helena, i röda jackan, blev lite förvånad!
(och tycker ni skall kolla in den lilla stolpen med röd hatt)

Neyland i Wales. Kanske kommer en bra bild senare...

Thomas visade oss en snabb och enkel fenderknut!

Sen fixade han hummer på midsommardagskvällen! Suveränt!

Lands End från havet :-))

Alltså, segling här är inte som hemma, på gott och ont. Tidvattnet avgör när vi kan gå och komma in i de flesta hamnar. En del har bojar utanför harbour gate för att vänta in högvatten på tillräckligt djupt vatten för en större segelbåt, men inte alla. I Padstowe som vi gick till igår kommer man inte in till vänt-bojarna vid lågvatten utan måste ta reda på när vattnet stigit tillräckligt för att komma in till den. Lite repetition av utsjöskepparkursen gav att 22:50 skulle vi ha 3 meter vatten. Alltså saktade vi ner och tog det väldigt lugnt in i å/älv-mynningen och 23:30 hängde vi på en boj. Där väntade vi till kl 01:00 då harbour gate öppnades och vi fick plats vid kaj.

Vid nästa högvatten går vi till Padstowe, ca 65M. Måste vara framme strax efter midnatt för att komma in i hamnen. Nordliga vindar 5 - 8, max 10m/s säger prognosen, så det blir bidevind. Fint!

Den våta hamnen i Penzance har en gate mot havet som öppnar tre timmar kring högvatten.

Fin liten kuststad och hamnen var billigaste hittills, £15 per natt (!) plus el £1 för ca 10 kWh. Vi har elpatronen på för värme i båten. 

John var inte riktigt lika gammal som båten som var hans ögonsten. Seglade den runt på världshaven.

Förövning Skottland! Smakade på en Talisker 10 år efter Fish and chips på The Turks Head ikväll. Den var fin!

På väg in till Penzance längst ut på Cornwall. Önskar oss bättre väder :-))

Hamnen öppnar om en kvart och är öppen i tre timmar. Sen stänger de till nästa högvatten. 

Ca 970 sjömil har vi gjort från Styrsö och hit. Sista benet från Poole var 165M. Här kommer Åkermark ombord och seglar med oss till Dublin. Välkommen ombord Thomas!

Tisdag 11 juni. Vi seglar från Dover till Eastbourne i svag SV vind. Startar kl 05:45 för att gå med tidvattnet och kommer fram vid halvfyra-tiden. Annika seglade ikapp Dufour 35-an som var den enda segelbåten med lite fartpotential, att tampas med:-) Militärerna lekte krig på ett ställe så vi blev ombedda att ta en liten omväg. Här i Eastbourne slussar man in i hamnen. Hamnvakten skriver upp båtnamn och skepparens namn, adress och telefonnr och anvisar en plats vid en pontonbrygga. Han säger också att det är gale-varning imorgon, V 8 Beaufort. Vi tar en god middag på en restaurang och bestämmer oss för att gå vidare direkt till Isle of Wight och inte bli inblåsta här. 

Vita klintkusten med Krita på udden söder om Eastbourne.

Jag har varit i kontakt med hamnkapten i Bembridge, den ostligaste hamnen på Isle of Wight, och han skriver att vi kan ta oss in i hamnen vid High Water plus minus två timmar. Imorgon är det högvatten i Bembridge kl 14:45 lokal tid, så när vi går dit på natten räknar vi med att högvattnet är ca kl 02:30, vilket dock skulle justerats till 02:15 lokal tid. Det luriga var att leden in till hamnen inte har upplysta bojar, så vi kan inte gå in i mörker. Vi kommer fram till fyren vid St Helen's Fort kl 04:15 och tar ner seglen. Dagen gryr nu men det är duggregn och ganska blåsigt, så det är precis att vi kan se de första bojarna som utmärker farleden. Klockan är nu 04:35. Staffan spejar från fördäck och under kölen har vi 0.9 meter som minst när vi tar oss in.

 Klockan 06:30 står många båtar på land i viken intill gästpontonbryggan där vi ligger.

På sjökortet är den gula färgen sjöbotten som torkar vid lågvatten.

Högvatten idag är kl 15:01. Båtarna i viken flyter:-)

:-) eller :-( ?

Vi tog färjan till Portmouth för att hämta en stickmaskin. Ett måste att ha ombord :-P

!

 Att få segla på The Solent kändes högtidligt! Här startade Whitbread round the world race och Fastnet Race startar fortfarande i Portmouth.

Nu är vi fem pers ombord! Staffan o Annika hoppar på i Dover och är med till på lördag. 

Staffan är en jäkel på flöjt : - ))

 Förtöjde i Dover vid 5-tiden i söndags morse! Ganska trötta efter segling dygnet runt sista tre dygnen och jag veti tusan hur man gör för att vrida bilden rätt... 

Efter Rotterdampassagen bestämmer vi oss att korsa de stora trafiklederna och ta oss över till brittiskt vatten i dagsljus. Vi styr ut i SV kurs tills vi kommer på ett område som är lämpligt. Det är 10 sjömil brett och måste korsas vinkelrätt. Det blåser NE 12-15 m/s och det går stora vågor. Janne styr och Helena navigerar och pratar med fartyg inne i Traffic Separations Scheme-lederna. Gia har sin 4-timmarssömn och sover lugnt (?) nere i båten. Helena och jag som laddat för lite dramatik i samband med överfarten blir lite överraskade när vi bara ser ett fartyg i filen för norrgående fartyg. Som tur är närmar det sig snabbt och Helena får ta en kontakt på VHFen och fråga om vi kan passera framför dem. Hon får ett snabbt svar att det är OK: "Requestion granted, We will pass you on starboard side!" Skönt att se den stora lastbåten girar styrbord och går akter om oss med god marginal. Inga bilder på överfarten tyvärr.. Vi hade tur med tidpunkten för överfarten. Den sydgående leden var lugn med en tankbåt klart före oss och fem tankfartyg med lite marginal  bakom oss.

FARTREKORD! Ingen bild på detta heller. (Det är för jäkligt). När vi kom ut ur TSS-lederna gick vi parallellt med dessa åt SV i plattläns. Två rev i storen och kryssfocken ospirad. När Gia hade rorsvakten kom vi upp i 13.8 knop vid ett par tillfällen, men det var ju bara promenadfart när jag på min :-) rorsvakt visslade iväg i 16.1 knop. Det var dock 1.5 - 2 knop medström vid den tiden så så himla överjäkligt var inte själva båtfarten, men det var gött:-)) Jag plottade positioner på sjökortet och vi gjorde 10 knop i snitt många timmar i sträck både på Holländska och Brittiska sidan. Jättekul segling! 

Himla mycket fartyg i farleden till Rotterdam. Deras VTS, Maas Entry anropar vi på kanal 03 och anger This is Swedish sailingboat Xanadu, position Lat o long, heading south, requesting passage, please. 

Sedan har de verkligen koll på oss och ber oss lägga oss på ett västligare spår och behålla kurs och fart. Det är inte självklart eftersom fartygen in och ut är otäckt nära, men viker undan snyggt när vi länsar fram i 8-9 knop. Motorn är på, men behövde inte användas. 

Första benet,

Kielkanalen är en 53 sjömil lång farled med slussar i Kiel vid Östersjön och i Brunnsbuttel vid Nordsjön. Signaler med röda och vita lampor visar vilken storlek på fartyg som kan passera olika sträckor. Vi hamnade (!) i en liten klubbhamn i Rendsburg, ca 18 sjömil efter Kiel, där vi övernattade. Fortsatte nästa dag till Brunnsbuttel. Handlade och åt upp oss på hamnkrogen inför Nordsjön och slussade ut vid 22-tiden.

Slussarna såg höga ut, men det var inte så farligt som vi trodde. Vi rörde oss inte mer än ett par decimeter ner till Nordsjöns nivå, så klättrandet var mest för att visa att vi kan det här minsann :-)

Fint väder. Aldrig nån fara med de stora båtarna. Detta är en av de mindre fartygen på kanalen.

Ingefära i mängder!

Vi glömde ingefäran på startsträckan och skyller mycket av tre sjösjuka sjömän och -kvinnor på det (hoppas för guds skull att det hjälper nu!). Fin segling idag. Nordlig vind förbi vindkraftverken. Kursen är 200 grader, vilket stör oss lite,för den kursen påminner oss om sjösjukenatten... Men att spy är ju härligt när man måste göra nåt drastiskt åt situationen i vissa lägen :-#

Thaimat med whisky.

De sista dropparna av dyrgripen som jag handlade i
Gordon & Macphail's imponerande affär i lilla Elgin

förra sommaren! Det är så lite kvar så vi är garanterat

opåverkade vid avsegling B-).

Nu bär det av!

Tre glada seglare poserar framför kameran. 

Vi skall stuva mat i alla skrymslen nu, sen 

sätter vi segel och styr mot Kielkanalen!